Surt sa...

räven.

Var som sagt på vårdcentralen city i förrgår. Jag fick en tid väldigt snabbt. De ringde 9.00 och jag skulle vara på plats senast 9.45. Så, snabbti med frukost och in i bilen. Nu har de gjort hus av parkeringsplatsen utanför vårdcentralen så jag svänger snabbt upp vid Billy Boys. Tänker att de har inte öppnat än så jag ställer mig här så länge. Kan ju inte skada deras gäster med tanke på att inga gäster kan komma till dem när det är stäng. Så, sagt och gjort. Jag ställde bilden där och skyndade mig in till läkaren.

Igår skulle jag iväg till Ekängen för att köpa nyårsmat. Då ser jag att en lapp har frusit fast på min framruta. Jag "skrapar" bort lappen och ser att det är en P-bot för att jag hade stått utanför Billy Boys á 400:-. Ja, vem ska jag skylla på? De som irriterade mig mest var att jag tänkte gå in och handla något hos dem så att jag hade lunch men jag var så trött så jag satte mig bara i bilen och åkte hem. När jag kollar närmare på P-boten fick jag den 5 före jag hämtade bilen. Det betyder att den hade stått där utan problem fram till dess. Så, ja jag gjorde fel ....men JAG SKA ALDRIG, ALDRIG MER ÄTA ELLER SPONSRA BILLY BOYS MED ATT ÄTA DÄR ELLER KÖPA MED MIG MAT!!!

Hm, ska nog ta och ringa de där lapplisorna för vår pizzeria här på Tunavallen. De får ju stå ut med att halva stan använder deras parkering när det är fotboll på arenan samt att det står bilar överallt på gatan så att det knappt går att komma fram. De har kört sönder rabatter och gräsmattor för oss. Finns det några lapplisor här då? NÄ! Nej Gud nej för då handlar det om idrott och och det är ju inte suporternas fel att det inte finns en parkeringsplats 100 meter från ingången. Undrar om jag ska vara en surkärring nästa gång det är fotboll och nästa och nästa...

Nåväl!
Nu är det sista dagen på året i alla fall och jag är 400:- fattigare.

Sjuk!

Nu har jag hostat och haft ont i halsen i 3 veckor. Gick till vårdcentralen i morse. Ringde vid 08.00 och pratade med en kvinna som tyckte att jag skulle ta och hämta ut Baffucin (eller hur det nu stavas.) Kände att de orkade jag inte med. När jag berättade att jag dessutom hade ont i halsen och var gravid så fick jag en tid kl. 9.45. Sagt och gjort. Väl där visade det sig att jag kan ha en liten, liten infektion i kroppen samt ett virus. Men, eftersom jag inte hade feber ville hon att jag skulle invänta. Däremot skrev hon ut Cocilana till mig. Halelulja! Dessutom får jag ta det fast jag är med "lilla Bus". Så, nu sitter jag här igen i soffan och hostar, dricker alla möjliga saker och bara väntar på att få bli friskt! Det lär jag väl bli lagom till det är dags att börja jobba igen. Det brukar vara så. Det är ju iof bra för jag kan inte vara hemma mer nu.

Dags att fortsätta läsa boken "Begravda familjeförhållanden".

iPhone

Bloggar från telefonen. Det går inte så fort att skriva men jag blir bättre gör varje dag. Den är lätt beroendeframkallande. Nu behöver jag inte sätta igång datorn varje gång jag vill göra en snabbkoll.

Hostan håller i sig. När jag tror att den är på väg att ge sig kommer den tillbaka. Stackars bebisen som får skutta runt där inne. Inatt hoppas jag på att få sova. Natten som var hamnade jag i soffan. Kunde inte ligga ner utan fick sitta och sova.

Nä nu väntar jag hem M som är på promenad. Vi ska se på Huss, bar det tänkt.

Juldagen

Jag fick sova i natt och det är jag glad över. Vaknade av att M gick upp runt 7.30 och då satte hostan igång igen. Shit, det är jobbigt. Är helt slut. Dessutom hugger det till i korsryggen på mig och det drar ner mot ena benet. SÅ jag försöker att krypa ihop så gott jag kan när varje attack kommer. Nu har jag i alla fall inte så där hysteriskt ont i halsen. Ni vet när man får ågren så fort man ska svälja, vilket man måste för man känner att hostan är på väg.

Annars var det är mysig jul, fastän jag var tvungen att gå undan en stund för att vila ögat. Det kändes som när man var liten och låg i något rum bredvid festligheterna och "tjuvlyssnade" till sorlet bladn det vuxna.

Fick många braiga paket i alla fall. Bland annat presentkort på "Guldklimpen" och ett på en ansiktsbehandling. Vidare fick jag en morgonrock, sängkläder, en bok, strumpor, en iPhone, make up remover...så kommer jag inte ihåg mer. Tror det var allt.

Nu ska jag kurera mig själv lite.

Julavslutning

Då var det över. Var på en riktigt bra avslutning på skolan som Susanne och Ditka samordnat. De inledde med en dialog dem emellan ang. kärlek och dess betydelse. Eleverna var sedan indelade i grupper. I de här grupperna skulle de sedan skriva något som har med just kärlek att göra. Det resultera i hjärtan som sedan samlades på större hjärtan.

När det var klart var det dags för Kulturverkstans kör att sjunga, vilket de gjorde riktigt bra. Vidare var det dags för terminens elev i varje årskurs, pojke och flicka. Vi avslutade med en sång, en slängrompa och ett fyrverkeri.

När det var färdigt blev det kramar och blommor från alla eleverna. Jag kommer verkligen att sakna dem, men situationen är som den är och det är inte kul att arbeta ensam. Ensam är INTE stark!

Saker och ting...

löser sig alltid. Det brukar alltid mamma säga till mig, "det löser sig" eller "det går över"...ja, så är det men det gäller att ta sig igenom skiten först bara och inte stanna på vägen för det hjälper sällan eller aldrig.

Nu har jag haft samtal och det blir en lösning för mig inför våren. Var vet jag inte än, så bara det blir ju spännande.

Nu ska jag slå in paket.

Inte bara sjuk...

i själen. Nu är jag sjuk i halsen också... d.v.s. sjuk "på riktigt". Stackars "lilla Bus" hoppas väl där inne när jag måste ta i för att hosta.

Buhu!

Varför kan jag inte bara få njuta på riktigt någon gång! Är trött på att kämpa och strida genom allt hela jävla tiden.

Göteborg!

I fredags åkte jag och pappa till Göteborg. Det var bra vägar och vi kan fram utan problem. Väl hos Ellinor ville pappa komma hem till Yvonne så fort som möjligt eftersom mamma var där ;-) Det resulterade i att jag blev barnvakt på en gång. Vad jag inte hann säga till Ellinor var att jag inte kan gå och bära på Rasmus hela tiden eftersom jag får lite ont då. Men det gick bra i alla fall för han har ju världens finaste storebror, Kristoffer. Så jag höll i Rasmus och Kristoffer underhöll den lille krabaten i nästan 1,5 timme. Kan säga som så att både han, Rasmus och jag var väldans trötta när kvällen kom.


På lördagen kom Yvonne och hämtade mig. Då var det dags att åka till Hagabadet för att bada och äta brunch. Det var riktigt trevligt och behövligt. Syrran tyckte att jag behövde skämmas bort, vilket hon lyckades bra med. Vi åt, badade och bastade. När det var klart tog vi en tur i Haga för att strosa lite på deras julmarkand. Underbara dofter och smakerbjudanden. Där tog vi även en fika på ett ställe där bullarna var lika stora som en rund portionstallrik. Mysigt var det! När klockan närmade sig 16.00 var det dags att åka tillbaka till Ellinor för att svira om inför kvällen.



Ellinor hade bokat bord på restaurang "Familjen" som ligger en gatan från Avenyn. Så, det blev en trevlig systerkväll. Inte för att vi partade loss som vi brukade eftersom en av oss väntar bäbis och en annan matar bäbis. Så, Yvonne fick även hon ta in en alkoholfri fördrink, vilket var mycket god, men sedan fick hon faktiskt ett glas rött till fisken. Alla tre tog nämligen in torskrygg, den var fantastiskt god. Till efterrätt tog jag in en lingonkaka, mums. När klockan var 23.30 så såg vi ut som trötta trasor alla tre så det var bara att åka hem och sussa.


Under söndagen var det dags för dop. Det var en riktigt bra präst som höll i dopen. Vi hade nämligen sällskap av en liten tjej som hette Emma. Vi sa att prästen påminde om Broder Tuck i Robin Hood. Rasmus Roland Eneman skötte sig riktigt bra! När det var klart blev det dragspel och smörgåstårta. När klockan närmade sig 13.30 så var det dags att åka hem igen.

Det går fort.

Idag var jag hos barnmorskan och besiktade mig. Var där i nästan 2 timmar och hon var helt underbar. Ellinor heter hon. Berättade om min arbetssituation och hon bara skakade på huvudet och gjorde anteckningar. Hon var rent ut sagt bedrövad. En mycket empatisk kvinna som varit med om mycket. Hon prata lika mycket om sig själv som jag om mig...kanske lite mer ;-) Hon gjorde i alla fall så att jag kunde skratta och känna mig trygg och det är huvudsaken. Den 20 januari är det dags för andra ultraljudet. Det ser jag verkligen fram emot!

Så ringde en elev till mig när jag hade ämnat M på tågstationen. Det slutade med i stort sätt hela klassen kom springandes längs vägen här nere, med öppna famnar, blommor och fina kort som de har skrivit till mig. Det värmde och de spred lite glädje i min vardag. Men jag kände att jag skulle inte orka det engagemang som de är i behov av, tyvärr. Men de är fina ungar som egentligen inte vill något ont. Det är huvudsaken! Ska dit på julavslutningen och önska dem God Jul. Så får vi se vad som händer nästa termin.

Nä nu ska jag terapisticka lite. Måste bli färdig med de här strumporna så att jag kan gå vidare med nya färger och former.

Fika med pappa!

Hade samtal idag med Kommunhälsan och ja, vad säger man? Började grina...grinade när jag gick på stan...pappa ringde och jag grinade lite till. Gick till Tingsgården för att få i mig något varm så det blev the och en bakelse. Då ringde pappa en gång till, vilket slutade med att han kom cyklandes till mig och gjorde mig sällskap i 2 timmar. Det behövde jag. Vi pratade släkt och vänner blandat med den situation som jag befinner mig i just nu.

Känner mig så jävla misslyckad bara. Jag brukar aldrig bryta ihop och grina. Brukar alltid ta mig igenom saker med ett jävlar anamma. Shit, jag har ju varit med om mycket värre saker än den här. Men...det känns som om någon annan del av mig säger ifrån just nu. Så är det säkert. Jag har kämpat genom terminen med hormoner i kroppen, verkande äggstockar, illamående, kramper etc. Men jag har varit där. Sjukskrev mig endast tre dagar vi in och utsättning eftersom jag hade så ont att jag inte kunde gå, stå, sitta eller ligga ner. Sedan dess har jag varit där, men nu kändes det som om "någon" sa stopp! Du kan inte fotsätta på det här sättet längre! Kan kan inte vara arg 24 timmar om dygnet, inte känna glädje, nästan glömt bort hur det kändes att kratta...jag vill inte vara där.

I morgon är det dags för barnmorskan. Får se om hon skriver ut ett intyg till mig annars skulle jag tillbaka till Kommunhälsan och träffa deras läkare på måndag. Fan, jag tycker ju om att jobba och att vara med kidzen, men det här är inte en normal arbetsplats längre. man kan inte undervisa när det är konstanta konflikter och när man ser en efter en av sina arbetskamrater komma gråtandes ut ur lektionssalarna eller med käkar som är spända som fiolstråkar. Då är det något som är fel!

Fantomen...

på Operan! Hade den filmade operan på film och spenderade min eftermiddag med att få rysningar, tårar genom underbar musik och historia. Vilken frustrerande olycklig kärlek...och någonstans undrar jag om han verkligen finns eller om han bara existerar i hennes huvud. Men åh, vilken kärlekshistoria. Kommer ihåg när pappa köpte biljetter till mig och mamma när uppsättningen gick i Stockholm i början på -90 talet. Det glömmer jag aldrig!

All I Ask of You

Music of the night

Pyjamas...

och klockan är 15.39 för att vara exakt. Vad har jag gjort idag? INGET och jag har så satans tråkigt, viket är bra...tror jag ;-)

Pratade med en arbetskamrat i morse och jag kände hur pulsen steg på mig...otäckt det där. Även chefen ringde...båda berättade att några kidz hade köpt blommor till mig för att de tänkte på mig och det värmer verkligen.

Jag har glott på TV hela dagen. Riksdagsdebatt om Afghanistan, Oprah 25 år i tv, bantnings/ gå upp i vikt program och nu lyxfällan som får mig att bara gapa. Jag fattar inte hur familjer kan hamna i liknande situationer. I det här avsnittet lever de för 50.000 i månaden plus att mannen i huset har 3 konkurser bakom sig, konkurser med samma mönster. Herre Gud, här står jag och skäller på kidzen om konsekvernser och vad man måste lära sig av dem...när inte ens en vuxen människa fixar det. Jisses, jag ger upp! Måste sticka lite så jag lugnar ner mig. svettig är jag också i min Ralph Loren pyjamas och myspläd. Det gäller ju att ligga på topp oavsett ;-)

Adventsmys!

I år blev det en Kungsgran. Martin har velat ha det en tid men jag tycker de är så hysteriskt dyra. Men, i år fick han som han ville och visst den blev jättefin!

Nu har M storstädat och jag har stickat färdigt min socka. Ska ta och börja på tvåan nu. I all städning hittade M de stickor som jag egentligen skulle ha. Nu blev sockan liite stor och jag får sticka hårt som tusan, men, men det fungerade bra. Det blev ju någe av den i alla fall. Det syns att det är en terapisocka för den är ojämn och inte speciellt snyggt stickad. Nåväl, den sitter på foten i alla fall.

Nu har vi fikat oss med glögg och lussekatt. I kväll blir det skinkmackor och julmust till kvällsmat. Får förhoppningsvis se på "Jägarna 2" och det är ju inte fel.

Terapi

Jag köpte garn igår och snart är en strumpa färdig. M säger att jag blir lite manisk men det fungerar terapimässigt.

Så var det "Så mycket bättre" på tv idag. MW var i centrum och härliga Jason körde "kråkan och flickan". Jag har lagt upp den tidigare i någon av mina bloggar. Jag bara älskar texten. Kan väl säga som så att det känns som om jag springer just nu...

Vila!

Fy, har aldrig känt så här tidigare. Det är inte jag. Jag är en sådan som biter mig i läppen och tar en tugga i det sura äpplet. Det är bara att rida sig igenom stormen. Men nu är jag ju inte ensam i den här kroppen längre. Jag har någon som känner att nu, "mamma" får du fan sluta!! Ska du tänka på "mig" eller andras ungar? Jag kom fram till att jag måste tänka på mitt lilla liv. För den var inte glad och gjorde allt för att påminna mig.

Båda mina chefer ringde igår. På tisdag ska jag till kommunhälsan och på onsdag ska jag till barnmorskan. Det betyder att jag kommer att vara hemma på måndag, prata om min situation på tisdag och kolla det lilla livet på onsdag. Sedan får vi se vad som händer. men jag riskerar inte ett liv som jag längtat efter i 7 års tid. Jag kan inte rädda andras trasiga barn och riskera mitt eget. Det är INGEN som kommer att tacka mig för det.

Igår var jag och blev omhändertagen av bästa Gittan. Är så otroligt tacksam och rörd över alla fina som tydligen finns där och bryr sig om lilla mig. Det värmer och gör mig starkare i det beslut som jag tar. Tack för att ni finns!

Nu ska jag krypa upp hos M och var hos honom hela dagen.

Nu räcker det!

Jag har kämpat, slitit, berömt, kramat, pratat, pushat... Jag har alltid varit närvarande, oavsett hälsotillstånd...men nu är det annorlunda. Idag fick jag mig en tankeställare och jag inser att jag har inte bara ansvar för ett liv längre, utan ett till som kämpar för sin tillvaro. Den mår inte bra av att jag lägger energi på sådant som är så skadat och dött så att min kropp exploderar. Det gick inte längre...paniken kom, tårarna var där och jag blev rädd, livrädd. Tänk om denna miljö gör så att min kropp anser att det inte är bra nog att skapa ett nytt liv till det. Nu drar det nedåt på vänster sida...och jag är rädd.

Samtidigt så måste jag få vara arg utan att skada livet, frustrerad, trött, ledsen...men det känns ändock riskfyllt.

Kan det inte...

bli sista veckan nu? Okej, jag ska inte gnälla men jag är så satans trött och jag fryser, buhu. Den här terminen har iof gått riktigt fort men som ni vet, människan blir ju sällan nöjd ;-) För tillfället skriver jag för fullt i Dexter. Ligger även bra till där, men jag tycker det är så skönt att bara nå mål och känna mig färdig. Skriver kontinuerligt under hela terminen. Förstår inte dem som sätter sig sista veckan! Då, då förstår jag att man inte hinner med. Fast det vågar jag inte säga igen...man blir inte så omtyckt då.

Fredag nästa vecka sticker jag och pappsen till Göteborg för att döpa Rasmus. Han kommer att stanna kvar där med mamma (hon är redan där) för att fira jul. Det betyder att jag ska åka till Eskilstuna på egen hand. Tror ni att jag kommer att hitta? ;-)

Nä, nu ska det ätas hemmagjord ärtsoppa. Sedan ska jag bara vara i soffan för att orka med morgondagen. Kan säga som så att varje morgon undrar jag varför jag ska ta mig till jobbet och om det är värt det. Väl där så fungerar det ju bra, men innan dess...

Båten är uppe!

Äntligen! Vi åkte ut till landet runt 12.00 för att hinna få upp båten innan mörker och kommande regn. Satan vad kallt det var! När jag stod och väntade på M vid slipen trodde jag att jag skulle frysa ihjäl. Det tog ju inte så lång tid men i min lilla värld var jag och båten övergivna ;-) När M väl kom med båtkärran fasade vi för att vattennivån var för låg, men det gick bra. Båten åkte upp och svärmor fixade lunch. Lördagsstek alla en mamma. Precis vad vi behövde.

Väl hemma var jag så frusen och trött så jag slet av mig kläderna så att jag kunde lägga mig i badet, snabbt. Det kändes verkligen som om jag tinade upp. Från blå till grisrosa. Dåsig i huvudet, varm och trött sneglade strykhögen på mig så det var bara att sätta igång. Efter det gjorde jag en hemmagjord glögg, alkoholfri.

5 dl svartvinbärsdryck
5 dl äppeljuice
1 kanelstång
1 dl vatten
några kryddnejlikor
rivet apelsinskal
en bit ingefära

Koka upp och ställ för att dra under lock. det blev faktiskt helt okej. Inte alls så söt som alkoholfri glögg brukar vara utan mer syrlig med julsmaker. Kan rekommenderas. M funderar på att blanda ut den med lite congac. Nu blir det M:s plankstek och julmust och snart är kl. 20.00 och då är det dags för Laleh och "Så mycket bättre". Tycker hon är lite för mycket, djupt...mesig...eller inte mesig, hittar inget ord för det. Det lär jag väl få ångra nu när jag ska få höra hennes livs historia, men i alla fall.

Något konstigt är det...

Det är 22 dagar kvar till skolavslutningen och redan nu känner jag att både kollegor och elever inte är med. Kollegorna går liksom i dvala för överlevnad och eleverna har redan gått in i sista veckan, fastän det är 3 veckor kvar. Hm, kan inte låta bli att bli besviken och uppgiven. Vill ha ett bra avslut på terminen...och det SKA jag se till att det blir också!

Har precis kommit hem från lite julmiddag/APT med jobbet. Jag trodde jag skulle somna under samtalen. Hade haft en kanondag med kidzen, bra medarbetarsamtal....men när jag kom tillbaka efter en vik. timme så blev jag dessvärre inte lika glad. Så, fixa och dona utifrån det för att sedan göra några omdömen och sedan iväg till Skjulsta. Nu sitter jag här i soffan och bara är, så skönt!

Snart åket jag till Göteborg. Rasmus ska döpas den 18 dec och den 17:e ska vi ut och ha syskonmiddag, det ser jag fram emot. Ska bara beställa biljetter hem och ringa Göran så att han kan hämta upp mig och pappsen i E-tuna.

Nä, låt det bli fredag så att jag kan få ta helg...då ska jag SOVA!