Amning

Denna vetenskap! Det är ju verkligen inte bara att lägga ungen vid bröstet längre och veta att nu är det nöjt. Han har fler vakentimmar nu, vilket är kul. Vi dansar och sjunger och försöker underhålla samt det att han självklart ska vara med i vardagen. I morse ex. läste vi tidningen ihop och tog en dusch.

Han har som sagt varit jätte skrikig under en veckas tid. Mycket, trodde jag vilket delvis nog är anledningen, är att han inte får sova och äta vid mina bröst längre. Han är en riktig snuttare och där fann väl han sin tröst när det körde i magen på han. När jag kom på vad han gjorde så blev jag nog lite hrde med amningen. När han släppt så har jag rapat honom och tyckt att han är färdig. Nu har jag läst runt lite och kommit fram till att han nog vant sig med att småäta lite här och lite där vilket i sin tur gjort så att han inte kunnat somna och sova eftersom han faktiskt varit lite hungrig. Nu har jag gjort en amningstimma. Jag ammar honom under ten timman, vilket det nu blir när han vaknat och är pigg. Släpper han eller om han slumrar till rapar jag honom och trugar på han bröstet igen till han näst intill känner avsmak och inte pallar mer. Då vet jag att han är mätt! Därefter kan vi göra våra sysslor. När jag ser att han börjar bli lite trött kollar jag om han vill ha lite till och vill han inte det så får han somna in. Då vet jag även att skriket inte beror på hunger utan på att han är trött.

Idag startade vi upp det och vi har haft en mycket gladare kille, en mätt kille. Det strulade däremot nu mot kvällen. Han somnade som en gris på mage, vilket han inte gjort förr. Tydligen har barn en vakencykel efter 45 min och då brukar de vända på huvudet. Eftersom han inte är van vid detta gick det inget vidare. När han skulle vända på huvudet fick han panik och vaknade och var jätteledsen. Så vad gör man? Försökte söva om honom men då var han för pigg. Ammade honom men han var eg. för trött så han somnade och vaknade hela tiden. Satte honom i bärsjalen och han var ledsen men slumrade till lite så jag la han i vagnen och han var pigg. Så, vi tog upp han och lekte lite med han samt ammade honom inge vilketn han fixade en stund eftersom han eg. var trött så in med han i sjalen igen och han var skitarg. Tur slut kom han till ro och slocknade som en gris. Nu ligger han i vagnen och sover igen. Har legat där i 2 timmar nu, lillen.

Hade eg. tänkt ta mig till kören men när det strulat så kände jag att det inte var rättvist mot Hugo eller Martin. Kan även tänka mig ta med mig Hugo men han är ju så kvällskinkig. Han är en morgonpigg liten krabat! Oavsett hur natten varit eller hur dagen varit så vaknar han mellan 05-06. Tidigare har han alltid somnat runt 20.00 och sovit till 02-03 på natten men nu har han fått för sig att somna 16-17. Vet inte vad han pysslar med. Nu blev det ju tokigt ikväll men igår sov han mellan 16-19 och somnade 20.30. Ja, det är spännande att ha barn. Man vet aldrig vad som händer. Det är bara att hänga på!

En sak måste jag däremot säga. BVC suger apa! Vi blev skickade till läkaren när jag berättade om mina amningsproblem. Då var det genast fel på hans tarmar, lactos etc. När läkaren tittade på honom undrade hon vad vi gjorde där samt berättade att även hon hade en son som hade gjort det samma när hon ammade honom. Hon gav tips på bärsjal och att dansa lite för att distrahera bort och få honom till ro. Det har fungerat fint. Berättade det när vi var på 2 mån kontroll och det första hon frågar är om vi ger tillägg. Trött jag blir! Dumt att komma med lite tips på hur man kan lägga upp sin amning och vad man ska reagera på eller göra för att få en unge att komma till ro. Men enligt henne så somnar de av sig själva, bara så där. Hm, få en övertrött unge att somna bara så där...inte Hugo i alla fall.

Nä nu ska jag slumra lite. Har ju till och med unnat mig ett bad samt tagit en snabb promenad under Hugos 1 tim sömn.

God natt!

Vad göra?

Nu har Hugo blivit två månader och snart är jag ensam med den lilla krabaten. Det skrämmer mig något, men det löser sig nog.

Ja, jag har brottats med mig själv i många dagar. Suckat, oroats, kramats...Åter igen är jag så sjukt glad över att vi kom fram till att Martin och jag skulle ta de första tre månaderna tillsammans. Efter det bli jag hemma med Hugo tills han är 11 månader, då tar Martin över 2,5 månad för att sedan vara tillsammans alla tre under nästa sommar.

Så, vad har hänt sedan sist? Tja, jag har ammat ;-) Kan väl säga som så att jag har ingen aning om han är hungrig eller ej och ja jag vet att de äter även för njutning och närhets skull. Tidigare kunde jag amma honom till söms men det går inte längre. Efter varje amning slår han upp ögonen och undrar vad som ska hända. Till slut är han så trött...men har jättesvårt att komma till ro på dagarna. Vi har även läst oss till att han är i en tillväxtperiod där han äter upp sig, vilket resulterar i att han stimulerar mig till att producera mer och han blir inte mätt nog för att dåndimpa. Han får små korta sömnpauser när han äter. Han microsover och klarar sig på så sätt. Det fungera ju inte i längden som ni förstår. Då går ju båda han och jag ihjäl. Den här fasen kräver även mer närhet, tydligen. Nåväl, Martin tog fram ersättningen, som han vägrade ta för några dagar sedan men Martin är finurlig så under ett lekpass lekte de med napplaska och napp. När han väl var jättehungrig så testade vi mer ersättning och vips, ungen somnar. Ner med han i vagnen, sover 15 min...gallskriker. Martin tar upp honom och han toksomnar. Samma sak idag som igår. Tidigare dagar har han sovit bra i vagnen och vi har kunnat gå ut, vilket vi trodde vi kunde fortsätta med men han vaknar i vagnen och vägrar ligga kvar. Martin har fått bära hem han från COOP och centrum. Det här mönstret känner vi inte igen.

Han började få svårt att sova när hans mage började spöka, men nu är det inte magen på det sättet. Han gnyr inte ihop som en fällkniv och gråter när han äter. Nu får han panik om han inte får ligga vid bröstet, hänga på armen eller sova på någon av oss. Vad gör man? Hade jag varit ensam vette fasen hur jag hade löst det. Man blir ju så isolerad, kommer ju ingenstans. Sa till M att vi sak testa Babybjörnen igen när han somnat. Vi har tränat lite med den men han klarar det endast i några minuter sedan gråter han. Han tycker om att vara med och se på saker, inte glo in i någons bröst. Men...om han sover som sagt. Vi får testa och se.

Hmmm....fix och trix det är vad vardagarna går ut på nu. Det är ett teamwork här hemma och jag är tacksam för att Hugo har en klok pappa när mamman är allmänt puckad i huvudet ;-) Men som de kloka mammorna säger, det varar ju inte för evigt och nya problem kommer under hela hans uppväxt som vi måste lösa tillsammans. Det är väl så det är att vara förälder....naiva lilla jag.

Nu är vi i alla fall hemma. Har bott på landet i nästan 2,5 vecka. Det var skönt att komma ut och bara vara. Strunta i hur man ser ut och njuta av den rena luften och sjöutsikten. Bara det att jag kunde amma utomhus när solen sken. Fick även trevliga besök. Ullis och Pernilla, George och Mari, Rytte, Nathalia och Alexander, Hugos farmor och farfar. Har aldrig haft så mycket besök tidigare, vilket jag uppskattar.

Nu lite bilder på krabaten. Han har vuxit i alla fall. Kollade hans kläder och han har vuxit en massa på längden. Nästa vecka ska vi till BVC igen samt, förhoppningsvis, bli av med hans skena. Så det blir en intensiv vecka för honom. Får se hur han reagerar när skenan försvinner...