Fan den...

som ger sig. Jag tror jag börjar se en ljusning redan. Idag har det faktiskt fungerat bra och dessutom har jag inte ont i halsen längre. Hm, det gäller att vara envis på alla plan. Nu har jag handlat in all mat till i helgen då det blir tjejmiddag på fredag och på lördag. På fredag kommer Freddi, Maria och Jessica och på lördag Gittan och Susanne. Martin kommer att vara på fiskeresa hela 4 dagar. Så, här gäller det att passa på att få hem lite tjejer på "tu man hand" ;-)

ajajaj

Det gör ont i halsen på mig. Fan, jag vill inte få det M hade i helgen. Jag började i och för sig med tablettbrus och grejer när jag kände att det var på G så att jag har för förhoppningsvis förebyggt det något. Det tar däremot på rösten när jag har föreläsningar, vilket jag har mycket nu i början på terminen för att få in barnen i mitt sätt att lägga upp arbetet samt få med dem i arbetet. Då blir det mycket prat i början. När jag dessutom tar nässpray för behandling så är jag livrädd för att bli täppt i näsan eller börja nysa.

Hade två nya grupper idag och de var helt underbara! Det är inte fel på min grupp men de behöver mycket, mycket hjälp med sin studiestruktur. Ska jag vara ärlig river jag mitt hår och jag oroas för deras framtid och blir frustrerad att de inte kan koppla samman det de säger till handling. För de kommer med kloka tankar, men de får inte igenom det i praktiken för de är så osäkra på sig själva och på varandra. Hmmm...alla vi som är vuxna och vet vad som komma skall när de börjar högstadiet, gymnasiet vet nog och förstår nog min oro. Dessvärre kommer de inte att inse förrän de står där, vilket en elev konstaterade idag. Det i sin tur gör ju inte att jag blir mindre frustrerad, tvärt om! Men skam den som ger sig. De är fina individer och jag ska hjälpa dem att förstå det också! :-)

Nu sitter jag här ensam och brottas med mina elakingar som har bosatt sig i halsen. Försöker att tämja dem med glass och honungsvatten. Vi får väl se om det fungerar.

I morgon är en ny dag, en annan dag, så att dagen där efter blir än bättre än den som varit.

Vilken start!

Jag har fått en ny grupp med elever och jag lider med dem. Jag vet vilken bakgrund de har och jag blir frustrerad. Jag kan inte bli arg på dem men jag måste hitta ett sätt som fungerar för oss och samtidigt vill jag inte tjata sönder dem i struktur och ordning. Det är tydligt att de inte har mycket i bagaget i hur de ska göra för att ta vara på sina studier, hur det är att studera och ta ett eget ansvar. Dessutom måste jag få dem att lita på mig. Det är så tydligt att de är svikna, lämnade och vilsna. Det är bara att vara tydlig och konsekvent. De behöver verkligen känna att jag lyssnar, oavsett!...och att jag hör allt...och ser mer än de tror.

Ojojoj...tur att det inte är betyg för dem redan nu i, som det kommer att vara framöver. Det skulle vara som att dränka dem. Det är kloka barn men de har inte lärt sig att använda sig av det som de faktiskt har.

Inte nog med det så börjar jag bli sjuk. M låg hemma i feber hela helgen. Jag äter allt som går att äta i medicinväg och lita annat också för den delen. Har inte tid med att var borda. Eleverna behöver mig den här veckan och jag behöver dem, dessutom har jag två middagar i helgen och dem har jag verkligen sett fram emot. Nä, jag får lägga mig tidigt i kväll.

Hur svårt kan...

det vara att arbeta på en tidning i en lite stad som Eskilstuna. Sitter och läser Eskilstuna Kuriren på nätet när Martin frågar om jag har läst den stora händelsen i staden och att det var en mycket, mycket intressant läsning.

Saknar du en damcykel?

Mer komiskt blir det när jag läser följande:

Mediapris till Eskilstuna Kuriren....

Tror jag ska byta arbetsbana. Det verkar inte vara så svårt.

På redaktionen
Eva Burman: Jag har tagit reda på vad våra läsare vill ha och jag har en nyhet till dig som jag vill att du skriver om omgående. En läsare har ringt in från Skogstorp. Hon har hittat cyklar längs Skogstorpsvägen. Skynda dig! .....ta med dig Niklas Holm så att ni kan fotografera det som har inträffat.

Seriöst....

Sensommar

Nu är det precis i slutet av augusti och vi är på väg in i en höstmånad. I går var jag på Marys café och lyssnade på Moneybrother tillsammans med Zaklina, Malin, Jenny och Gittan. Det var riktigt mysigt, trevligt och många härliga skratt mellan bra låtar och en underbar röst. Vi var där för att fira att Zaklina passerat de 40 första åren. Även hon var nöjd och det var ju huvudsaken.

När jag kom hem möttes jag av en febrig M i sängen. Han har varit lite sliten i veckan och nu kom febern. Idag ligger han i soffan med rinnande nos, gråtande ögon, hostiga lungor och feber. Stackaren! Vi kom i alla fall ut till landet för att hämta båtbatteriet som M ska ha med sig på fisket nästa helg. I samma veva fick pappa lite besök också och jag skördade mina fina purjolökar och palsternackor. Jag är en stolt odlare!

Känner mig lite seg idag, vet inte om jag har något i kroppen eller om det är behandlingen som spökar. Ska nog ta och lägga mig en stund.

Ingen återvändo...

visst är det lustigt att du gör det fastän du ser alla biverkningar... här talar vi inte om biverkningar som trötthet utan här pratar vi 1 av 1000 som får cancer och 1 av 100 som får håravfall, svullnad, klåda, sömnsvårigheter, acne...listan är lång. Det svider dessutom i halsen och det känns inte rätt. Vi manipulerar och experimenterar och tydligen är det jag, kvinnan som dragit nitlotten. Oavsett om jag går den här vägen eller ej anser jag nog att vi, Eva förlorade sten, sax och påse gentemot Adam. Hur vi än försöker att glorifiera det så är sanningen en annan. Det komiska i det hela är väl det att vi inte ger upp hoppet över det vackra och kärleksfulla. Men jag vill vara ärligt...jag vill fan inte ha ont och må skit för att känna kärlek. Vad är det för gång i livet? Men som de säger, det är väl bara att bita i det sura äpplet, precis som Eva gjorde ;-)

Vad tror du på?

Den här boken med Jonas och bibeln får en att undra vad människorna i världen egentligen håller på med. Han vänder och vrider på den verkliga historien och om bibelns berättelser. Den väg Gud tog innan han blev en gud, som nog egentligen var fler gudar...olika folkgrupper...krig och hat och i slutet det vi alla på många olika sätt strävat efter MAKT. Makt över kaoset...bara det att han säger sig vara en avundsjuk/ svartsjuk gud. Ena stunden låter han stackars Abraham följa hans minsta lilla vink och A gör allt för sin gud men får knappt hälften. Till Jakob som ifrågasätter sin gud och Gud är liiite rädd för honom och gör därmed allt för Jakob. Så kommer vi till Moses och då har Gud bestämt sig för att ha ett "namn" och att han ÄGER allt och alla!! Det blir liksom lite komiskt att vi än idag följer dessa skrifter... Det är spännande att läsa och Jonas Gardell är som vanligt helt underbar. Snart är det dags att läsa om Jesus.

Nä, skala räkor för en gigantisk räkmacka och Cindanfilm på G. I morgon gäller det...som sagt.

Åh det bara...

regnar hela tiden.

På måndag börjar "vardagen" på riktigt. Det har varit bra flyt under veckan, något som jag inte är van vid. Det har flutit på så pass bra att jag undrar om jag har missat något. Veckan är i alla fall planerad och det blir spännande för både oss och eleverna.

Igår invigde/avslutade vi sommaren på Papas Tapas, jag, Tompa och Linda. Det blev en "after lunch". Vi satt väl där och diskuterade än det ena än det andra under hela eftermiddagen medan regnet drog in över stan och vi insåg att det nog inte kommer att sluta regna. Linda stack till Stockholm vid fem medan jag och Tompa tog oss till mataffären i regnet. Det var ingen idé att springa... Väl hemma hos Gos blev det kinamat och Forest Gump på tv:n.

Nu ska jag se till så att jag får hem mina nya böcker av Jonas G "Om Gud" och "Om Jesus" för jag tänker inte hitta på något utomhusaktivitet i det här regnet i alla fall.

I övrigt känns det som om tankarna har kommit till ro, jag är spänd inför måndagen av olika skäl och jag börjar inse att det är ett nytt kapitel som jag inte kan styra över. Spännande! För det är just det jag insåg under sommaren. Det är bara hänga på livet, ta det som det är och inte oroa sig över det som kan komma att bli ;-) ... det är för mig en utmaning om något!

Kasta!

Har fått nya kamrater på jobbet och det känns riktigt bra. Jag är glad och nöjd! Dessutom har jag kastat allt gammalt. Jag har inte frågat utan endast talat om att det ni inte hämtar kommer jag att kasta. Åh, det är så satans befriande!

AW idag med gamla godingar, Malin, Zaklina, Carina, Gittan och Susanne tog och skålade in den nya terminen. Alltid lika trevligt!

Nu ska det mysas i soffa.

Jaha...

det blev ingen läsning i går. Började prata med Mari på FB och för att träna på att vara lite "vild och galen" i vuxen ålder (en intern diskussion som vi har haft) så släppte jag loss och cyklade till Söder (Mari) nästan mitt i natten. Dä ni! Det blev rödvin och sällskap med Mari och hennes kompis. Senare kom George från matchen som var på Tunavallen. När kl. var strax efter 01.00 så tog jag röda faran tillbaka till tryggheten och sängen ;-)

Nä, skämt och sido. Det var trevligt.

Grämer mig lite över att jag glömde köpa frukost i går så det blev tre knäckemackor i sängen...det smulade. Ingen juice hade jag heller... Nä, ingen ordning! Ska nog ta och koa ett litet tag till innan det är dags för en promenad. Väntar även in Gos som har varit på "fiske helg" (läs dricka öl och hänga med killarna)

Verkligheten...

har börjat och jag har överlevt de första dagarna. De som jag ska arbeta med i år verkar vara fantastiska människor och jag är tacksam för att jag har fått möjligheten att få vara med dem. Jag behöver den energin annars hade jag gått under...

Ha, M är ute med grabbarna och fixar fisk och jag sitter med en fotbollsmatch i höger öra och A & F i den vänstra. Framför mig har jag en tallrik med lax och till höger om mig står Mandorla och släcker min ensamhet ;-) När jag kom hem från jobbet tog jag en joggingrunda och det kändes bra att springa av sig veckan. Jepp, så är det... vuxen och duktig kvinna är vad jag har blivit (eller någe)

Fick dessutom en trevlig lunch utanför pedagogernas väggar och bara det gjorde att dagen blev bättre. Hm, tankar som inte är främmande för mig...nästan som om jag skulle sitta och prata med mig själv, vilket jag självklart inte gjorde... men nästan. Det är inte fel, inte alls.

Nu är det nog lite kallt och jag behöver nog få veta vem som är mördaren...

Receptet?
Jo, laxen är ljuden i vispgrädde, inlagd vitlök, sambal o och hummerfond. I salladen har jag babyspenat, soltorkade tomater och inlagd aubergine. Riktigt gott faktiskt!

:-)

Jag ringde och han var glad. Nu känns det bättre...

...slut.

Jag har lagt upp den förr men jag tycker att texten är så fin och dessutom tycker jag att Sonja Aldén är en både en vacker och duktig sångerska.

Han ringde i måndags och jag har inte ringt upp... det är mer påfrestande än vad jag har trott. Jag parerar, sväljer, överväger och lyssnar, lyssnar, lyssnar på en monolog som jag kan innan och utan. paniken reser sig när jag ser och märker mitt jag i ageranden och jag vill bara krypa ut och ur. Frågade om det fanns någon likhet, ett arv som jag kan vara stolt över. Han säger inte Du utan Ni, mitt jag tillhör ett Ni och jag börjar inse att han inte vet vem jag är... och fan vet om jag vet det själv. Ni ska inte skämmas för hur ni ser ut...yta. Men finns det ingen som lever i mig... ett arv. Nej, ingen... ingen positiv själ vad han vill minnas. Det gör ont...det gör ont att springa och bryta ihop samtidigt. Så...jag orkar inte ringa.

Om jag blottar mig? Ja, vad spelar det för roll. Jag ber inte om någonting... Det är bara skönt att skriva, skriva bort. Jag tvingar ingen att läsa ;-)

...nu regnar det igen och i morgon börjar verkligheten.

Sonja Aldén - Du Får Inte

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)

Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Duffy - Rain On Your Parade

Vad gott...

med chokladmuffins. Tänkte jag i mitt stilla sinne under förmiddagen. In på nätet och fann ett utmärkt recept. Jag hade allt det jag behövde hemma, super! Den var lätt att slänga ihop. Tänk, nu ska både Gos och Rulare få sig var sin mufflare. De blir man liksom alltid glad av... och visst blev den fin. I botten blev den så där riktigt krämig efter en hel chokladbit som sakta tagit sig igenom smeten och smält likt smör och bara gottat till sig.

Dukade nöjt upp allt på balkongen....DEN SMAKADE BLÄ! Faen, det var den äckligaste mufflare jag någon sin ätit. Den var liksom salt och den smakade metall. Så, nu blir det inga mufflare till Rularna eller till Gos...eller mig heller för den delen. Nu ligger de där i sopptunnan och skäms! Fy på er mufflare... må det icke hända igen ;-)

Regn!

Vi åkte hem från landet i dag. Vi fick i alla fall en fin kväll igår, men när vi vaknade så var det blött ute. Pappsen fick någon idé i går morse och åkte in till stan. Han var genast angelägen om att besöka alla gravar! Ja...vad säger man. Insåg däremot att det är påfrestande för mig, men jag klarade det. Visst, alla spänningar släppte när jag joggade i lördags. Konstigt, sådan kan man inte sätta ord på. Näe....måste sluta tänka.

Nä, nu ska jag fixa mat för veckan, läsa och träna på lite låtar. Kom på att det är kvartettrep på tisdag. Eh...och jag har ju tränat massor, inte. Körlåtarna...haha...det blir nog bra ;-)

Ikväll blir det film, pizza och gossel.

Jag är förvånad....

över mig själv. Jag har ALDRIG klarat av att jogga utan att få panik och självdö. Men, något hände när 30 gränsen kom och jag, jag är nog mogen för det här nu ;-) Idag sprang jag nästan 1 mil. Jag joggar ju som sagt på måfå lite hit och dit, sedan går jag hem på hitta.se och mäter upp sträckan. Bara det gör ju joggingrundan lite spännande och utmanande. Idag tog mig stegen ner mot värmeverket, längs ån, mot Muntell, Stadsparken, Köpmangatan och vidare längs ån till Vilsta, genom Fröslunda och mot Tunavallen. Det var små, små steg på slutet men det gick.

In i duschen och sedan blev det en cykeltur till Torshälla där Lena (svärmor) bjöd på lunch. Vi snackade lite om än det ena än det andra. Vidare cyklade jag till Slagstaglass och köpte mig en snäcka med saltlakritströssel...mums. Cyklade vilse bland villorna och tog mig en längre väg hem. Ner på stan för att köpa medicin på apoteket och systemet. Apotekets medicin var inte gratis direkt...1.200:-. Måtte det komma något gott ur det. Vi får hålla tummarna!

Nu håller jag på att fixa lite onsdagsmys till Martin och mig. Har försökt mig på en efterrätt och jag har använt liiite fria tyglar. Så ligger det en bubbelrosé i frysen så att den är riktigt kall när den intas på balkongen.

I morgon åker jag ut till pappsen igen och blir kvar där till på fredag.

Äntligen hittade jag boken! Jag köpte den så fort den kom ut efter det att jag hade läst "Kråkflickan". När jag väl fick den läste jag en annan bok och Martin tog oskulden på denna, tog av den fodralet och ställde den sedan svart och anonym i bokhyllan. Nu...idag...efter en veckas letande såg jag den! Har redan läst 1/3 och den är bra, mycket.

Åkte ut till Sundbyholm idag. Köpte mig en tornfiskmacka på Amarant, kokade mig lite kaffe och satte mig i bilen. Var väl där i 3-4 timmar. Somnade på magen och hör mig själv snarka... Tog några friska dopp och åkte sedan ut till Gittan för att tigga lite eftermiddagsfika. Äppelkakan var god, det blidde två hela bitar ;-)

Så iväg och handla mat för veckan och nu sitter jag här. Det är riktigt kvavt ute och jag känner att jag inte riktigt vill att dagarna ska gå. Nästa vecka börjar det och jag vet inte riktigt om jag är med på tåget den här gången...