Insikt

...sakta men säkert. Nu har jag haft besök av bästa kvartetten samt bästa Susanne. Fia och Sara var här i förrgår och Susanne och Kix var här idag på förmiddagen. Det är viktigt för en oerfaren lite kvinna som jag att höra från erfarna kvinnor hur det är att vara mamma. Det får mig att inse att jag har ju fått en superfin och lugn son. En frisk son. En sötnos. En liten som är nöjd med livet. Det är bara jag som måste släppa mitt förbannade kontrollbehov och följa med ...chilla som Kix säger.

Om jag har det jobbigt. Näe, inte när jag börjar inse hur andra mammor faktiskt har det. Jag ska fan inte gnälla, men har man inte några erfarenheter. Så, nu har jag blivit lite boostad mer kloka ord och det är jag så oroligt tacksam för. Vad skulle jag vara utan dessa fruns i mitt liv.Som Susanne sa: "Hur trodde du att det var att vara mamma?" Ja, naivt nog...inte en aning. ;-) Det börjar däremot arta sig. Det är Hugo som lär mig...inte tvärt om. Stackarn, det är svårt att lära gamla hundar att sitta... Men han är envis och tur är väl det.

Snart ska vi åka till Hällby för att gratta Titti som fyller 40 år idag.
Ska ta mig en eftermiddagslur först.

Finase, goaste Hugo!

Jisses

Nu är Hugo snart 3 veckor, på onsdag. Vi lär känna varandra mer och mer för var dag och vi har även vågat oss ut på lite äventyr. Vi har varit på landet, vilket han uppskattade massor. Han sov riktigt bra den natten. Igår var vi i Skogstorp, vidare har vi varit på sjukhuset för att kolla hans höfter. Det såg bra ut.

BVC var här och det tyckte jag var lite stressigt. Satt och ammade när hon kom och jag hade haft en jobbig natt. Hörde inte ett ord vad hon sa. När jag skulle byta bröst så satt hon och berättade hur han skulle ta bröstet för att äta och han är jätteduktig på det. Bara därför att blev jag stressad, vilket Hugo säkert kände av. Han sökte och sökte men fick inte tag i bröstet. Hon i sin tur fortsatte att förklara hur de skulle göra...suck. Jag lämnade rummet och tog in han i sovrummet där vi kunde vara i lugn och ro. Tur var att M satt kvar och pratade med henne. Nu ska vi dit i morgon, så får vi se om han har gått upp i vikt eller ej. Det borde han ha gjort med tanke på hur mycket han äter varje dag.

Är fortfarande frustrerad inför varje natt. Det börjar väl släppa lite. I går fick jag nästan panik när han inte ville somna. Han var verkligen övertrött. Han kände väl dessutom att jag var uppe i varv. Tur att M är hemma. Han satt och pratade lugnt med han, klappa och erbjöd napp. Till slut somnade han kl. 20.00 och sov fram till 11.30. Då fick även jag sova. kan väl erkänna att jag var uppe och kolla dem 2 ggr. Nu när jag hade chansen att sova så kunde jag inte slappna av. Snacka om att var hormonstinn. Jag ammade honom 11.30 och han sov till c.a 02.00 och vaknade men ville bara ha lite närhet, somnade igen och 02.30 ammade jag honom. Så sov han till 04.00, amma...tror jag ammade runt 05.00 också. Vi gick upp kl. 06.30 för att amma och starta dagen. Mellan 03.00 och 06.00 är han ofta orolig. Tror det är magen för man hör hur han ligger och gnyr och tar i. Han är inte vaken på så sätt att han gråter utan tjuter till ibland och fortsätter att ligga där och grymta. Själv ligger jag på helspänn och bara väntar in han. Jättesvårt att somna om när han håller på så där.

Nu ligger han och sussar igen. Mamma och pappa var här i fm och lämnade present till mig. Då hade han varit vaken från 06.30-8.30 för att sova lite lätt 8.30-9.30 så var han vaken fram till 11.00. Nu är kl. 13.00 så han lär väl vara hungrig snart. Han kör sina 3-4 tim intervaller.

Ni ser jag ska inte räkna timmar men jag kan inte låta bli. Ska bara låta bli att göra det dygnsvis. Han vet ju inte att kl. är 19.00 ;-) när jag tycker att han ska ta kvällen. Försöker iof rikta in mig på det. Ska bli tydligare med lite nattritualer...fastän han är så liten...men jag tror jag tjänar på det i längden. Lite pyjamas, lite mys, lite lugn och ro och mörkare i lägenheten.

Han är bättre när han amma på natten i alla fall. Nu är det ett bröst så somnar han om. Hoppas det hänger i sig.

Ska försöka ta mig ut på eftermiddagen. Behöver lite frisk luft, men det är lite kyligt ute.

Frustration och glädje

Herre min ge! Snacka om att leva i en berg-och-dalbana. Ena stunden känner jag att det här går ju kanon, nu vet jag vad han vill och nästa sekund grinar jag för att inse att jag inte fattar alls vad han vill. Har i alla fall kommit fram till en sak och det är att jag nog varit lite för ivrig med amningen så fort han har vaknat. Har ju läst att man ska ge bröstet om det är ledset.

1. Blöjkontroll
2. Bröstet

Men näe, han gallskriker och slår och river mig. Då kom jag på en sak när vi var hos Martins syter i Hällby under midsommarafton. Hon satt och höll i honom under 3 timmar. Då hade han varit vaken i ungefär en timma. Han var på väg och han grät många gånger i hennes famn men somnade om. Då kom jag på att jag nog måste vänta ut honom. Se till så att han vaknar ordentligt innan jag trycker upp ett bröst i ansiktet på honom.

Så, när vi kom hem från Hällby ammade jag honom vi 21.00 och han var klar 22.00. Så sov han non stop under 4 timmar, ammade en timma och somnade om och vaknade 5.30. På morgonen hade vi morgonmys i sängen. Så under dagen när han vaknade försökte jag vänta ut honom...det gick väl så där. Jag behöver nog vänta ut honom mer och konstigt nog låta honom gråta ut. Han tycker inte om att vakna och det tar tid för honom att komma igång. Så mellan varven får jag testa om han vill äta. Slår han bort det så är det bara att vandra runt med honom.

Nu har jag även kommit på hur jag ska natta honom. Har varit noga med att han inte ska vara en kille som kräver rörelse för sömn (om man nu kan styra det, men det är värt ett försök). När han ätit och är så där stock mätt och rapad myser vi en stund, vilket vi även gör mellan matvarven när vi byter bröst. Så somnar han i min famn där det är varm och gott. Då är det "bara" att lägga ner honom i sängen eller var han nu ska sova. Det verkar fungera bra! Till en början var jag lite osäker på om han ska somna i min famn alla gånger men de gånger jag försökt att bara lägga honom så vaknar han efter 10 min. Var orolig för att han skulle bli en liten kille som bara kunde sova på mitt bröst, det skulle ju inte fungera i längden. Kanske låter känslokallt men jag vill inte få in rutiner som sedan blir ett bakslag framöver. Klart jag äslkar när han livver och snuffar på mig mig men 24h om dygnet? Hm...tror inte att en frustrerad mamma blir en bra mamma. Nu har jag dessutom så jäkla lyxigt men Martin hemma de första TRE månaderna. Tänker på de mammor som blir ensamma efter 10 dagar. Undrar om jag skulle fixa det? Nu fixar Martin all markservice. Jag får bra mat, varm mat och han fixar och donar allt runt om kring. Det är konstigt dock att man uppskattar en dusch och att sortera tvätt de få minuter som man inte ammar eller nattar. Jag är dessutom ikapp min sömn. Efter nätterna på BB som höll på att ta knäcken på mig (45 min sömn på 24 tim men konstant amning i 6 tim) så passar jag på att sova varje ledig minut här hemma. På så sätt blir jag inte lika frustrerad när Hugo visar tecken som jag inte kan läsa av än.

På måndag ska vi tillbaka till sjukan för att kolla upp hans höfter och på tisdag kommer barnmorksan hem till oss.

En sak måste jag lära mig...lev i nuet och inte vad som komma skall. Jag måste släppa tankar om vad som kommer att hända i natt, när han är 3 månader och jag blir ensam för första gången med honom. Allt detta... Det är jättesvårt men jag kämpar ;-)

Hugo

Nu har vi äntligen kommit hem. Vi blev kvar hela 6 dagar på BB. Det visade sig nämligen att Hugos höfter inte var stabila eftersom han suttit i säte. hans ben var liksom vinklade rakt upp mot huvudet. Han sög på sina tår när han kom ut. Tur i oturen fick vi en riktigt bra barnläkare som propsade på att vi skulle stanna kvar på BB till måndag och få en direkt tid istället för att åka hem. Kan väl säga som så att barnmorskorna knorrade en del men han gav sig inte. Kvar blev vi, fastän de undrade varför. Vi berättade bara att vi hade blivit rekommenderade att stanna kvar för att få en "akuttid" på måndagen. De såg ut om frågetecken, men vad...vi gjorde ju bara som läkaren sa. Tur var väl det för väl på måndagen fick vi direkta tider till ultraljud och tid hos ortopeden. Nu har han en skena på sig, vilket gör att hans höfter står rakt ut åt var in sida. han ser ut som en liten groda. Han som tyckte om att ligga på sidan fick snällt lära sig att ligga på rygg. Han blir likt en sköldpadda, på rygg.

I går ringde telefonen. Det var överläkaren som hade skrivit remissen. Han ville kolla så att allt hade gått rätt till och att vi hade fått våra tider. Han berättade att han fick dra i lite kontakter och att han var nyfiken på om det gick vägen. Då blir man ju lite rörd att vi hade turen att få tag på en läkare som engagerade sig så pass för vår lille Hugos, samt det att han tar sig tid att ringa hem till oss för att kolla läget.

Ja, det är väl tur i oturen att han fick en skena. Glad över att de upptäckte det i tid. Hade de inte gjort det hade det blivit gipsade ben i värsta fall. Nu ska han ha skenan i 8-12 veckor. Så, i bästa fall är den väck andra veckan i augusti. På måndag ska vi tillbaka för första kontrollen.

Så, vad gör vi...jo, vi ammar. Det är det jag gör hela tiden...ammar. Men jag tror eller vet att jag kommer ha igen det senare. Känner mig lite låst bara. När man är van vid att styra sitt egna liv, så kommer det en knodd som tar över. Det är omtumlande, man är lycklig...trött...lite så att jag känner...näe, kan du inte sova liiite till ;-) Tur att jag har Martin här hos mig. Han kör markservicen. Han matar mig medan jag matar Hugo. På morgonen tar han en promenad med Hugo så att jag får sova lite längre. På nätterna får Martin sova, eftersom jag ammar. På så sätt är han ju lite piggare än en annan på dagen så att någon kan se till att det går runt här hemma.

Nä, nu ska vi väl äta och på eftermiddagen kommer mamma och pappa på besök.

Timmar

Nu är det inte många timmar kvar. Vi började vår dag med att bli fina i håret, tänkte att det kommer ju att dröja innan man kan sitta hos frisören. När vi var färdiga där kände vi för något flottigt så det blev det exklusiva Mc Donald´s. Mätta och belåtna strosade vi oss genom stan, köpte lite hårprodukter och hittade boken som jag väntat på så länge. Trilogin på "Kråkflickan"...så kom vi på att lugnet och tiden till att läsa en bok kommer nog dröja ett tag. Därmed ställde vi tillbaka den i bokhyllan. På väg till bussen köpte vi jordgubbar, så nu sitter vi här och mumsar. Ovan är de sista "Busmagebilderna". Om några timmar kommer M hem och då ska vi alla ut och äta på restaurang, även det något som vi inte kommer kunna göra på samma sätt inom en tid. Så vi alla tre passar på ;-)

Nu ska jag snart städa i ordning här hemma, så att vi kommer hem till ett rent hem.

Myslördag

 

Igår tog vi oss en tur runt i Sörmland. Målet var att åka till Hedlandet och deras lågprisvarukedja. På väg dit åkte vi till Mariefred för att äta lunch. Vi hamnade på "Anna på torget". God mat som alltid. Tog in inkokt lax och Martin tog in deras specialpizza. Vi fick vänta ett tag för kocken var ensam och det var en massa folk i rörelse denna lördag i den lilla staden, så han hade fullt upp. Men den som väntar på något gott...

Vidare åkte vi till det lilla varuhuset för att se om de hade mjukisar till M. Kan väl säga som så att deras kläder var väl ingen hit. Jag får bara panik i sådana affärer. Däremot vid ingången hade de fina kuddar, handdukar etc. från "Gripsholm", så det blev en gosslig filt och två kuddar med stjärnor på. M har suktat efter dessa en längre tid men de har kostat lite. Nu fick vi det för ett bra pris. 

Nöjda med våra inköp tog vi oss till Taxinge slott för att fika. Jag har inte varit där under sommartid på, ja... 20 år! (Fasen nu börjar man ju fatta att man inte är 20 år längre) Har varit där när det varit julmarknader. Vi hade tur med vädret. Precis när vi klev ur bilen kikade solen fram. Det blev en fika ute och en promenad kring slottet. På väg hem svängde vi in till Ekängen och köpte kvällsmat. det blev Wallenbergare på lamm. En bra dag!

Idag har vi handlat lite kryddor, nya gardiner till sovrummet samt mysisar till M så att han kan strosa kring i något bekvämt på BB. Nu är det inte många dagar kvar. 4!

 

Sommarlov!

Nu är det äntligen sommarlov och jag har firat den första på Hällbyskolan. Kan säga att det var stor skillnad från Fröslundaskolan. Jisses vad föräldrar det var! Hela skolgården var full av dem och i mitten satt alla klasser. Vi sjöng, beskådade flaggorna som dansade i den lätta vinden, kisade för den gassande solen och såg ballonger släppas ut genom fönstren. En riktigt trevlig stund. Precis som en avslutning ska vara. Jag har fått hjärtliga presenter och små fina kort med ord som verkligen värmer ett lärarhjärta. När barnen väl tagit sig hem blev det en klassisk sommargräddtårta i personalrummet med lite småprat.

Måste dock säga att min natt inte varit det bästa. Som alltid vill jag göra ett bra jobb med ett bra avslut. 22.00 igår kom ett mejl från en förälder som var upprörd ang. inlämningsuppgifter. Det har jag grämt mig över hela natten. Vill ju verkligen inte lämna mitt första halvår med ett grått moln över huvudet och något negativt efter mig. Så typiskt när man inte kan lösa saker på stört, vilket jag alltid vill. Vänta in en hel natt och fm. för att kunna lösa det hela. Nu är det fixat och det känns jätteskönt, men det stressade mig. Saken är ju inte bättre för att i går få veta att jag tydligen har högt blodtryck.

Jag undrar jag... Kom till barnmorskan enligt utsatt tid. Ingen kom! Kl. 10.00 skulle jag vara tillbaka för att ta emot en klass p.g.a. frånvaro av en annan lärare. När jag sitter där inser jag att jag inte kommer att hinna tillbaka. Ringer kors och tvärs varav ingen svara. Slutligen ringer Ullis upp och hon åker in, trots det att hon eg. är ledig. Tack!

Jag går och prata med exp. och de säger att jag inte har tid förrän 9.00, men hon skulle hämta min barnmorska. När vi ska ta blodtrycket så hakar den där jäkla maskinen upp sig. Jag ser att inget händer på displayen och jag tror att manschetten ska spränga hela överarmen på mig. Slutligen sliter jag loss den. Kan säga att armen ömmade rätt rejält. Vi tog en annan aparat på den andra armen. Hon tog trycket tre gånger och undrade om jag var stressad !?! Nja, lite kanske med tanke på fel tid och att min arm nyligen höll på att sprängas. Så, in och ta urinprov som visade lite höga proteinvärden.

Hon blev orolig att det var början på havandeskapsförgiftning men trodde att det berodde på stress. På måndag ska vi dit igen för att kolla upp det. Det är bra att de är noggranna men visst är det typsikt att allt kommer så här på slutet.

Nog om det...ang. den här föräldern som jag  till slut löste problemet med visade sig vara min släkting. Jepp, världen är bra liten.

Nu ska jag på grillkväll med de bästastete.