Herre min ge! Snacka om att leva i en berg-och-dalbana. Ena stunden känner jag att det här går ju kanon, nu vet jag vad han vill och nästa sekund grinar jag för att inse att jag inte fattar alls vad han vill. Har i alla fall kommit fram till en sak och det är att jag nog varit lite för ivrig med amningen så fort han har vaknat. Har ju läst att man ska ge bröstet om det är ledset.
1. Blöjkontroll
2. Bröstet
Men näe, han gallskriker och slår och river mig. Då kom jag på en sak när vi var hos Martins syter i Hällby under midsommarafton. Hon satt och höll i honom under 3 timmar. Då hade han varit vaken i ungefär en timma. Han var på väg och han grät många gånger i hennes famn men somnade om. Då kom jag på att jag nog måste vänta ut honom. Se till så att han vaknar ordentligt innan jag trycker upp ett bröst i ansiktet på honom.
Så, när vi kom hem från Hällby ammade jag honom vi 21.00 och han var klar 22.00. Så sov han non stop under 4 timmar, ammade en timma och somnade om och vaknade 5.30. På morgonen hade vi morgonmys i sängen. Så under dagen när han vaknade försökte jag vänta ut honom...det gick väl så där. Jag behöver nog vänta ut honom mer och konstigt nog låta honom gråta ut. Han tycker inte om att vakna och det tar tid för honom att komma igång. Så mellan varven får jag testa om han vill äta. Slår han bort det så är det bara att vandra runt med honom.
Nu har jag även kommit på hur jag ska natta honom. Har varit noga med att han inte ska vara en kille som kräver rörelse för sömn (om man nu kan styra det, men det är värt ett försök). När han ätit och är så där stock mätt och rapad myser vi en stund, vilket vi även gör mellan matvarven när vi byter bröst. Så somnar han i min famn där det är varm och gott. Då är det "bara" att lägga ner honom i sängen eller var han nu ska sova. Det verkar fungera bra! Till en början var jag lite osäker på om han ska somna i min famn alla gånger men de gånger jag försökt att bara lägga honom så vaknar han efter 10 min. Var orolig för att han skulle bli en liten kille som bara kunde sova på mitt bröst, det skulle ju inte fungera i längden. Kanske låter känslokallt men jag vill inte få in rutiner som sedan blir ett bakslag framöver. Klart jag äslkar när han livver och snuffar på mig mig men 24h om dygnet? Hm...tror inte att en frustrerad mamma blir en bra mamma. Nu har jag dessutom så jäkla lyxigt men Martin hemma de första TRE månaderna. Tänker på de mammor som blir ensamma efter 10 dagar. Undrar om jag skulle fixa det? Nu fixar Martin all markservice. Jag får bra mat, varm mat och han fixar och donar allt runt om kring. Det är konstigt dock att man uppskattar en dusch och att sortera tvätt de få minuter som man inte ammar eller nattar. Jag är dessutom ikapp min sömn. Efter nätterna på BB som höll på att ta knäcken på mig (45 min sömn på 24 tim men konstant amning i 6 tim) så passar jag på att sova varje ledig minut här hemma. På så sätt blir jag inte lika frustrerad när Hugo visar tecken som jag inte kan läsa av än.
På måndag ska vi tillbaka till sjukan för att kolla upp hans höfter och på tisdag kommer barnmorksan hem till oss.
En sak måste jag lära mig...lev i nuet och inte vad som komma skall. Jag måste släppa tankar om vad som kommer att hända i natt, när han är 3 månader och jag blir ensam för första gången med honom. Allt detta... Det är jättesvårt men jag kämpar ;-)
3 kommentarer:
Undrar var det där kommer ifrån att det tar ett tag för lille Hugo att vakna riktigt ;-) det är inte lätt att förstå alla olika signaler som de små rara liven har. Kram
Det är nog smart att få in "rätt" rutiner nu. C kan bara sova på mig vilket är lagom kul... Du tänker nog rätt där!
Och du, oroa dig inte för dagen ni blir ensamma. Det är en evighet kvar och när den dagen kommer så kommer det gå strålande. Jag blev ensam med C och grabbarna efter 14 dagarboch det var läskigt men gick strålande trots hundpromenader och grejer. Man klarar mer än man tror. :)
Näe, när jag väl tror att jag fattar så nähä.
Skicka en kommentar