torsdag 19 januari 2012

Kollektivtrafik...

är inte min grej. Jag åker i stort sätt aldrig buss och när jag väl gör det får jag panik över hur jag ska betala (i dessa dagar) samt hur man läser den där satans busstabellen. Satt i går kväll och våndades över morgondagen. Kom i alla fall fram till att det är lika bra att ta en buss som går lite tidigare. Sagt och gjort. Innan jag i lugnt tempo traskade ner till hållplatsen kollade jag så att jag hade pengar på min mobil. Väl vid hållplatsen finns det inga tabeller, ingen info! Tavlan är totalt rensad. Då börjar man ju undra om det verkligen går en buss från den platsen eller inte. Vilsen går jag till den hållplats som är över gatan för att ta reda på vad jag ska SMS:a. Sagt och gjort... När jag väl skickar iväg SMS:et får jag tillbaka att jag inte kan köpa någon biljett för att jag troligen har spärrat (?) den funktionen. Saken är den att jag har gjort det sedan tidigare när jag åkte buss med kidzen. Jag får så klart panik. Går in på Statoil för att se om de kanske säljer biljetter. Jag vet i alla fall att man inte kan göra det på bussen med kontater eller kort. (För det har jag frågat tidigare och ingen annat står på hemsidan förutom SMS:biljett.) Klockan är nu 07.20, bussen åker förbi mig och jag inser att jag måste gå till Hällby. Stressen stiger och jag kan inte tänka. Ringer Martin och han säger att jag ska ringa en taxi. Ja, jo...så fick det bli. Bättre det än att komma sent, vara sönderstressad och orolig för att ha gått långt, stressad och spänt sig med tanke på tillstånd. 170 riksdaler! Inte nog med det. När jag skulle betala så fungerar inte kortet! Tur att jag har två...

När jag kommer till jobbet och berättade om min morgon får jag reda på av Pernilla att det går att betala med KORT på bussen nu för tiden! VA FAN!

När klockan var 16.00 lämnade jag jobbet och ser att det är en buss på väg. Jag stiger på, betalar med KORT och inser att jag sitter på 5:an och inte 3:an. När han svänger ner mot kyrkogården och ner mot Stenby, förbi Tuna Park flinar jag bara för mig själv och hoppas på det bästa. När han väl kommer till rondellen svänger han in mot Tuna Park och tillbaka runt mot Västeråsvägen. Så, hem kom jag och till jobbet. 200 pix!

Nu ska jag äta fläskpannkaka och åka till kören med Frida. Martin har som ni säkert förstår bilen...

2 kommentarer:

Gittan sa...

Du lär dig och upplever ju nya saker :-)

lector sa...

Oh ja, livet blir liksom mer spännande och inte så slentriant.