Vad är svensk sjukvård?

Igår höll jag på att svimma när jag åt pizza. Kände mig yr hela dagen och svårt att fokusera blicken. Tänker inte ringa vårdcentralen city med tanke på att jag går tjata till mig tider. Nu ringde jag Ekebys vårdcentral och hon var en sådan där snäll och go sköterska som till och med ringde upp igen för att ge tips och råd. Jag ska skriva om mig dit.

Jag har fortfarande ont i käken och tänderna och den sidan vill inte näsan släppa riktigt. Vet att den är trög sedan tidigare. Höger sida har släppt och där kunde jag även skölja med saltvatten men vänster sida fungerar inte.

Nu är jag yr, har svårt att göra något. Det blir ju inte bättre av att man är känslomässigt ur balans och grinar så fort det är något. Det gör ju inte så att luftvägarna blir öppnare. Går här och suckar, tycker att det är jobbit att andas, kan inte röra mig många meter innan jag känner att det snurrar till. De gav mig tips om att ringa runt för att se om det fanns akuttider. Det betyder att jag måste ringa och vänta in att de ringer upp hela tiden.

Fick ju starkare värktabletter av läkaren via telefon fastän han inte visste vad som var felet. Kände att det gör ju inte så att symtomet blir bättre, det dämpar ju bara smärtan och jag känner inte om det blir bättre eller sämre. Ville inte äta sådana tabletter i onödan heller. Så, jag hämtade aldrig ut dem.

Nu ska jag testa med att ha stödstrumporna på och lägga mig på sidan.

Buhu

Jag trodde det var grönt. Visst jag var seg i måndags men under natten mellan tis och ons fick jag världens nästäppa. Hade en dag kvar på sprayen. Tog och inget händer. Det resulterade i en sömnlös natt. Martin köpte Sinova till mig under tisdagen men det hjälpte inget, vilket resulterade i en natt som var värre än den innan. Kröp till jobbet och tänkte att det kanske släpper under dagen. Nope, det blev bara värre. Till slut kunde jag inte prata för jag var så täppt. Det sprängde i hela huvudet på mig. Ringde barnmorskan och hon tyckte jag skulle ringa vårdcentralen. För en gång skull blev jag inte ifrågasatt när jag ringde vårdcentralen. Sa att min barnmorska ville att jag skulle få en akuttid. Kl. 13.00 åkte jag iväg och ut från vårdcentralen hade jag en recept på nässpray med kortison. Nu har jag tagit det 3 ggr och det händer INGENTING. Har sovit NOLL i natt igen. De som tagit det tidigare säger att det tar några dagar men jag får ju för fan ångesttankar. Tänk att aldrig mer känna en doft, snusa med sin nos...SOVA!

Så, nu är jag sjukskriven igen. Det här är inte likt mig och jag tror jag börjar bli galen. Funderar på att ta en promenad för att se om lite rörelser sätter fart på slemhinnorna.

Arbetsdag

Det är tur att jag är på ett nytt ställe. Gick till jobbet idag för första gången på en vecka. Var pigg i morse kl. 06.00, men när jag kom till jobbet kände jag mig matt. Blundade en stund på lärarrummet innan svensklektionen. När den var avklarad var det mellanmål och mattelektion. Då var jag lite yr. fick i mig lite lunch, ut i det vackra vädret för att sedan knoppa in i vilorummet 30 min på min rast. Efter den lilla sovluren var jag mycket piggare och kunde avsluta den sista lektionen, läsförståelse. Så var det mellanmål och lite läsning inför nationella proven. Satte mig på fritidset och läste, åt och snacka lite skit. Så var dagen färdig och jag satte mig på bussen hem. En bra dag i lugnt tempo, men visst det var lite kämpigt. Nu vill jag att allt snor i huvudet försvinner så att jag slipper känna mig så sprängfylld och tungandad.

Vaknade 02.00 i natt av att jag var helt genomsvettig....så hade jag svårt att somna om så där djupt. Hoppas det blir bättre i natt.

Nu ska jag bara vara i soffan. Blir en tidig kväll har jag en känsla av.

Bakfebrig

Nu tror jag mig se ljuset i tunneln. Martin har sin första feberfria dag idag sedan i måndags. Vi konstaterade just det att det känns som om man har festat konstant och nu kommer baksmällan. Min baksmälla har varat i 2 dagar nu.

Jag var hos läkaren i går igen för att kolla sänkan. Den hade sjunkit från 46 till 33 och den bör ligga på 20 har jag förstått. Han hade tänkt ge mig penicillin men eftersom det varpå väg åt rätt håll ville ha låta kroppen sköta det hela. Så undrade han om han skulle sjukskriva mig under nästa vecka. sa att min plan vara att bli frisk nu så att jag kan vara tillbaka på jobbet på måndag. Då tittade han bara skeptiskt på mig... Nåväl, jag mår ju bättre för var dag, lite, lite...är bara hostig och riktigt trött. När jag kom hem från läkaren igår var jag helt ihjäl. Hade ingen energi och mådde bara illa. Tur att mamma var med mig och handlade så att vi har mat här hemma under helgen. Självklart glömde jag toapapper, så vi får se hur jag ska lösa det idag.

Att sitta här i soffan är inga större problem, men bara ställa sig och laga en enklare måltid får mig att vilja vila 2 timmar, vilket jag fick göra igår. Om jag hade problem att sova i natt? Nope, väck var jag...och nu är jag seg igen. Trött på det här nu.

Sjukstuga

Nu ligger vi här, både Martin och jag. Han har högre feber än jag, men tar å andra sidan inte lika ofta tabletter samt det att han inte dricker tillräckligt. Jag är på honom men han muttrar bara...lillen. Han vaknade i morse och sängen var helt plaskvåt. Själv kände jag mig som en kokt potatis. Bus har varit pigg, trots att jag varit sjuk, men i morse gjorde han inget väsen av sig. Det oroade mig lite. Vid lunch kom han igång igen.

Var hos läkaren igår. Vissa läkare är lustiga. Jag hörde knappt vad han sa, men han ville att jag skulle komma tillbaka på torsdag för att kolla sänkan igen. Den var tydligen lite på gränsen. Det som gör mig arg är att när man ringer för att få en läkartid får man alltid tjata till sig en tid av sekreteraren. Så ska det väl ändå inte vara. Fan, jag ringer ju inte dit för att det är kul att besöka dem.

Nåväl, mamma kom hit och hämtade mig sedan hjälpte hon mig att handa lite så att vi hade något att äta här hemma. Vid 18 kom Martin hem, genomförkyld, hostig och med feber. Så, nu ligger vi här i var sitt soffhörn, svettas, hostar och tar tempen.

Solen skiner i alla fall...

Feber...

skit, skit, skit...jag trodde jag skulle klara mig men icke. Jag har ju åkt på allt skit man kan tänka sig sedan december så varför skulle influensan missa mig? Nu har jag hostat sedan mitten av december, kände att det varpå väg att släppa, fick kräksjukan, så flyttade det in en tupp i de övre luftvägarna så att så fort jag skulle prata eller sjunga skar det sig och sedan i torsdags har jag känt mig jättehängig. Hade en svullen körtel i halsen i tisdags men peppar, peppar den gick ner efter en dag.

Igår åkte vi ut på landet för att ta det lugnt i det fina vädret. Kände att jag var seg men tänkte att det nog berodde på all sol, vårtrötthet. När kvällen närmade sig fick jag en sådan där olustig känsla i kroppen , kände mig hängig och jag ville bara åka hem. Vi körde förbi Ica Maxi och köpte en febertermometer, som man tar i örat. Fungerar kanon.

Så, nu ligger jag här med feber, den är inte jättehög...pendlar mellan 37.5-38.3 har en normaltemp på 36.7. Bus har sprattlat som bara den och har säkert undrat varför mamma inte rör på sig.

Nä, fy fan att vara varm, hosta torrt, har verk i benen och ett huvud som är blytungt. Bara lille Bus mår bra.

Lassokastningen var inte så enkelt som det såg ut som när samen Henry Rantatalo kastade runt renhornen.

Foto:Mikael Andersson

Samerna gick hem hos Hällbyelever

Eskilstuna

I den senaste läroplanen betonas bland annat vikten av att läsa om samekulturen. Enligt läraren Pernilla Widén på Hällbyskolan är det viktigt att träffa människor man läser om och att göra något praktiskt.

Två av eleverna i klassen visade sig ha samiskt ursprung. Linnea Johansson var en av dem och hon kontaktade sin morfar Sixten Johansson för att fråga om han kunde komma till skolan och berätta om det samiska livet. Sixten ringde sin samiska kusin Henry Rantatalo i nordligaste Sverige och frågade om han kunde komma ner och berätta och visa lite samisk kultur. Henry och frun Gunvor nappade direkt.

– Det är lite svårt för alla elever att åka upp till samerna, så det är jättebra när de kommer ner till oss på det här viset, förklarar läraren Pernilla Widén från Hällbyskolan. Sådant här önskar vi mer av.

Pernilla är på allt.

– Jag tycker det är viktigt för våra elever att vi lärare har kontakt ut i samhället, säger hon. Det blir en helt annan upplevelse för dem på det här viset.

Mikael Andersson

Här har vi den artikel som hamnade i Eskilstuna Kuriren. Även lokal tv var på plats (tv4), men det har vi inte sett något om än. Det var en elevs morfar som arrangerade "Samedagen". I läroplanen står det att vi ska lära om samer och om minoritetsspråk. Något som är torftigt i dagens lärarmaterial. Så, när vi hörde detta hängde vi på omgående. Här skulle vi få kunskaper direkt från källan, vilket alltid är det bästa. Även kul att det finns de som vill engagera sig i skolan och undervisningen utan fördomar samt kräva saker som vi inom skolan inte kan rodda. Ex. hutlösa kostnader eller grupper som vi inte har. Vet att museer oftast vill ha grupper på 12-15 elever, vilket vi inte kan ställa upp på eftersom vi är 25-30 elever på en lärare. Vi har inte någon som kan ta hand om dem som då blir kvar. Det jag kunnat göra är att åka på fotbollsturneringar. Sista var jag i väg med 37 elever själv. En gång blev vi bjudna av generationsgruppen i Fröslunda. De bjöd oss på ett resa till ett teknikmuseum i Stockholm. Dessvärre var det allt färre pensionärer som ville följa med på resorna och de som hade projektet kände att de inte ville ställa upp längre. Hm, den här mannen som arrangerade detta gjorde det mycket bra och det var en fantastisk dag!
Tack!