Sjukstuga

Nu ligger vi här, både Martin och jag. Han har högre feber än jag, men tar å andra sidan inte lika ofta tabletter samt det att han inte dricker tillräckligt. Jag är på honom men han muttrar bara...lillen. Han vaknade i morse och sängen var helt plaskvåt. Själv kände jag mig som en kokt potatis. Bus har varit pigg, trots att jag varit sjuk, men i morse gjorde han inget väsen av sig. Det oroade mig lite. Vid lunch kom han igång igen.

Var hos läkaren igår. Vissa läkare är lustiga. Jag hörde knappt vad han sa, men han ville att jag skulle komma tillbaka på torsdag för att kolla sänkan igen. Den var tydligen lite på gränsen. Det som gör mig arg är att när man ringer för att få en läkartid får man alltid tjata till sig en tid av sekreteraren. Så ska det väl ändå inte vara. Fan, jag ringer ju inte dit för att det är kul att besöka dem.

Nåväl, mamma kom hit och hämtade mig sedan hjälpte hon mig att handa lite så att vi hade något att äta här hemma. Vid 18 kom Martin hem, genomförkyld, hostig och med feber. Så, nu ligger vi här i var sitt soffhörn, svettas, hostar och tar tempen.

Solen skiner i alla fall...