Det känns som om jag är inlåst i min egen kropp och jag är livrädd för att jag inte kommer att komma ut. Jag har ont i mina muskler och jag känner mig på krigsstigen. Jag är däremot lugn och systematisk, men ändock snurrig och diffus. Nu bara längtar jag till onsdag så att jag kan trycka in den där satans sprutan och få mig en vändning.
Klart personen ringde och sa att det var kaos. Då kände jag bara...inte mitt ansvar. Nu är det du som har betalt för det...lös det ;-) Bra va! Dessutom känner jag att jag inte tyar mer så nu har jag skrivit och skrivit. Ord är makt!
Nä, nu känner jag mig galen. Bäst att sluta skriva ;-)
1 kommentar:
känner igen den där känslan på ngt sätt ;-)
Det är snart över...stå ut, använd din envishet :-) Kram
Skicka en kommentar