
Arbetar med Iliaden på jobbet och i och med det började sökandet efter något nytt kring denna väl lästa krigsberättelse. Till kidzen läser jag en bok mer anpassad för just barn där vi får följa hjältarna genom vackra illustrationer. När jag fick för mig att bli svensklärare fick jag ta mig igenom delar av "originalet" och det slår mig att de olika tappningarna öppna nya vägar till dessa hjältar. Läste för M, en del ur Iliaden - en cover, ett stycke som fick mig att småfnittra. M förstod dock inte vad som var så roligt och intressant och det var då det slog mig. Jag har blivit en av dem...en litteraturtönt.
"- Men kom då, chicken! Tror du vi bangar ? Kolla vad kåt du är på våra skepp! Är du lika sugen på lite smisk? För du vet ju att din stad kommer att falla. Ditt folk dö. För våra händer. Och du vet ju att du kommer lägga benen på ryggen som en liten fitta och ropa på hjälp." (Ur: Iliaden -en cover, Dimitrios Iordanoglou, Ruin, 2010, s.103)
Till skillnad från det jag segade mig igenom på högskolan.
"- Svara och säg mig noga besked, ni tjänande tärnor! Vart är ur huset väl nu vitarmad Andromache gången? Har hon till svägerskor gått eller fagerslöjande fränkor eller i templet upp till Athena, där troernas kvinnor samlats att blidka med bön den fruktansvärda gudinnan?" (Ur: Grekisk litteratur, dikter och prosa, Lennart Breitholtz, Nordstedst Förlag Stockholm, 1961, s.21)
Ni ser väl skillnaden och varför jag fnittrade, i alla fall lite ;-)
Nu ska jag till det kulturella utbudet på tv, sommar i Sverige, fylld av personligheter som jag inte ens kan fantisera fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar