Det är snökaos ute och det viner i vinden. M är ute på isen idag och det oroar mig. Känner sig maktlös när jag inte kan göra annat än att hoppas på att han svarar mig eller åtminstonde känner att jag tänker på honom.
2010 är mig förbi. En klok kvinna sa just det att barn lever i nuet medans äldre lever i det förflutna. Det var då jag insåg att det är tecknet på att du inte längre är ett barn. Jag har kommit på mig själv att leva i det som varit. Jag kan i tankeflödet förändra det jag sagt och gjort för att i fantasin skapa ett nytt "idag". Dessvärre är det väl som så att det som varit berstår men det som komma skall kan du ändra på. Jag måste lära mig inför 2011 att leva i nuet och inte försöka kontrollera dagen som kommer eller fabulera det som varit. Jag kan inte kontrollera allt, jag kan inte kontrollera alla känslor eller andras beslut. Jag kan inte rädda mig själv varje gång, rädda mig från rädslan att blir sårad. Konstigt nog väljer jag att såra och tror mig själv rädda även andra. Går det ihop sig? Nej, det gör just inte det och trots det gör jag det om och om igen. Är rädd för att när de väl lär känna mig är jag inte den de säger att jag är. Det är där det krockar. Deras beskrivningar stämmer inte med min egen självbild och jag bara väntar på att de ska torka bort dimman. Om inte annat lämnar jag rummet. En person kan vara någon annan i en mijö som skapar personen, men den privata människan är inte där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar