Fan den...

som ger sig. Jag tror jag börjar se en ljusning redan. Idag har det faktiskt fungerat bra och dessutom har jag inte ont i halsen längre. Hm, det gäller att vara envis på alla plan. Nu har jag handlat in all mat till i helgen då det blir tjejmiddag på fredag och på lördag. På fredag kommer Freddi, Maria och Jessica och på lördag Gittan och Susanne. Martin kommer att vara på fiskeresa hela 4 dagar. Så, här gäller det att passa på att få hem lite tjejer på "tu man hand" ;-)

ajajaj

Det gör ont i halsen på mig. Fan, jag vill inte få det M hade i helgen. Jag började i och för sig med tablettbrus och grejer när jag kände att det var på G så att jag har för förhoppningsvis förebyggt det något. Det tar däremot på rösten när jag har föreläsningar, vilket jag har mycket nu i början på terminen för att få in barnen i mitt sätt att lägga upp arbetet samt få med dem i arbetet. Då blir det mycket prat i början. När jag dessutom tar nässpray för behandling så är jag livrädd för att bli täppt i näsan eller börja nysa.

Hade två nya grupper idag och de var helt underbara! Det är inte fel på min grupp men de behöver mycket, mycket hjälp med sin studiestruktur. Ska jag vara ärlig river jag mitt hår och jag oroas för deras framtid och blir frustrerad att de inte kan koppla samman det de säger till handling. För de kommer med kloka tankar, men de får inte igenom det i praktiken för de är så osäkra på sig själva och på varandra. Hmmm...alla vi som är vuxna och vet vad som komma skall när de börjar högstadiet, gymnasiet vet nog och förstår nog min oro. Dessvärre kommer de inte att inse förrän de står där, vilket en elev konstaterade idag. Det i sin tur gör ju inte att jag blir mindre frustrerad, tvärt om! Men skam den som ger sig. De är fina individer och jag ska hjälpa dem att förstå det också! :-)

Nu sitter jag här ensam och brottas med mina elakingar som har bosatt sig i halsen. Försöker att tämja dem med glass och honungsvatten. Vi får väl se om det fungerar.

I morgon är en ny dag, en annan dag, så att dagen där efter blir än bättre än den som varit.

Vilken start!

Jag har fått en ny grupp med elever och jag lider med dem. Jag vet vilken bakgrund de har och jag blir frustrerad. Jag kan inte bli arg på dem men jag måste hitta ett sätt som fungerar för oss och samtidigt vill jag inte tjata sönder dem i struktur och ordning. Det är tydligt att de inte har mycket i bagaget i hur de ska göra för att ta vara på sina studier, hur det är att studera och ta ett eget ansvar. Dessutom måste jag få dem att lita på mig. Det är så tydligt att de är svikna, lämnade och vilsna. Det är bara att vara tydlig och konsekvent. De behöver verkligen känna att jag lyssnar, oavsett!...och att jag hör allt...och ser mer än de tror.

Ojojoj...tur att det inte är betyg för dem redan nu i, som det kommer att vara framöver. Det skulle vara som att dränka dem. Det är kloka barn men de har inte lärt sig att använda sig av det som de faktiskt har.

Inte nog med det så börjar jag bli sjuk. M låg hemma i feber hela helgen. Jag äter allt som går att äta i medicinväg och lita annat också för den delen. Har inte tid med att var borda. Eleverna behöver mig den här veckan och jag behöver dem, dessutom har jag två middagar i helgen och dem har jag verkligen sett fram emot. Nä, jag får lägga mig tidigt i kväll.

Hur svårt kan...

det vara att arbeta på en tidning i en lite stad som Eskilstuna. Sitter och läser Eskilstuna Kuriren på nätet när Martin frågar om jag har läst den stora händelsen i staden och att det var en mycket, mycket intressant läsning.

Saknar du en damcykel?

Mer komiskt blir det när jag läser följande:

Mediapris till Eskilstuna Kuriren....

Tror jag ska byta arbetsbana. Det verkar inte vara så svårt.

På redaktionen
Eva Burman: Jag har tagit reda på vad våra läsare vill ha och jag har en nyhet till dig som jag vill att du skriver om omgående. En läsare har ringt in från Skogstorp. Hon har hittat cyklar längs Skogstorpsvägen. Skynda dig! .....ta med dig Niklas Holm så att ni kan fotografera det som har inträffat.

Seriöst....

Sensommar

Nu är det precis i slutet av augusti och vi är på väg in i en höstmånad. I går var jag på Marys café och lyssnade på Moneybrother tillsammans med Zaklina, Malin, Jenny och Gittan. Det var riktigt mysigt, trevligt och många härliga skratt mellan bra låtar och en underbar röst. Vi var där för att fira att Zaklina passerat de 40 första åren. Även hon var nöjd och det var ju huvudsaken.

När jag kom hem möttes jag av en febrig M i sängen. Han har varit lite sliten i veckan och nu kom febern. Idag ligger han i soffan med rinnande nos, gråtande ögon, hostiga lungor och feber. Stackaren! Vi kom i alla fall ut till landet för att hämta båtbatteriet som M ska ha med sig på fisket nästa helg. I samma veva fick pappa lite besök också och jag skördade mina fina purjolökar och palsternackor. Jag är en stolt odlare!

Känner mig lite seg idag, vet inte om jag har något i kroppen eller om det är behandlingen som spökar. Ska nog ta och lägga mig en stund.

Ingen återvändo...

visst är det lustigt att du gör det fastän du ser alla biverkningar... här talar vi inte om biverkningar som trötthet utan här pratar vi 1 av 1000 som får cancer och 1 av 100 som får håravfall, svullnad, klåda, sömnsvårigheter, acne...listan är lång. Det svider dessutom i halsen och det känns inte rätt. Vi manipulerar och experimenterar och tydligen är det jag, kvinnan som dragit nitlotten. Oavsett om jag går den här vägen eller ej anser jag nog att vi, Eva förlorade sten, sax och påse gentemot Adam. Hur vi än försöker att glorifiera det så är sanningen en annan. Det komiska i det hela är väl det att vi inte ger upp hoppet över det vackra och kärleksfulla. Men jag vill vara ärligt...jag vill fan inte ha ont och må skit för att känna kärlek. Vad är det för gång i livet? Men som de säger, det är väl bara att bita i det sura äpplet, precis som Eva gjorde ;-)

Vad tror du på?

Den här boken med Jonas och bibeln får en att undra vad människorna i världen egentligen håller på med. Han vänder och vrider på den verkliga historien och om bibelns berättelser. Den väg Gud tog innan han blev en gud, som nog egentligen var fler gudar...olika folkgrupper...krig och hat och i slutet det vi alla på många olika sätt strävat efter MAKT. Makt över kaoset...bara det att han säger sig vara en avundsjuk/ svartsjuk gud. Ena stunden låter han stackars Abraham följa hans minsta lilla vink och A gör allt för sin gud men får knappt hälften. Till Jakob som ifrågasätter sin gud och Gud är liiite rädd för honom och gör därmed allt för Jakob. Så kommer vi till Moses och då har Gud bestämt sig för att ha ett "namn" och att han ÄGER allt och alla!! Det blir liksom lite komiskt att vi än idag följer dessa skrifter... Det är spännande att läsa och Jonas Gardell är som vanligt helt underbar. Snart är det dags att läsa om Jesus.

Nä, skala räkor för en gigantisk räkmacka och Cindanfilm på G. I morgon gäller det...som sagt.