Där kom jag farande i en vind som ville att jag skulle åt ett annat håll. Jag ser människor komma emot mig och ett halt underlag. För att slippa köra på någon "gångare" som ofta, mycket ofta väljer att gå på cykelbanan så få jag styra "röda faran" mot "fel" sida. Vad hör jag?
- Det vore ju bra om man åkte på rätt sida! sa kärringen i gråblond peruk.
Hade jag inte varit en sådan lugnt varelse så hade jag fan hoppat av cykeln, ifrågasatt kärringen och kört över henne ett par gånger så att hon hade fartränder i pannan. Jag är däremot en lugn person så jag rullar i mitt stilla sinne ner för backen och önskar att Gud löser problemet åt mig ;-)
Väl nere på stan studsar jag ner i kniiiplokalen och inser att det är pitbullterrierns kusin som ska leda passen. Hon som gör armhävningar på knogarna. Frågar mig ständigt, varför? Nåväl, jag tog mig igenom det med en frustande man i fronten. 60 bast och vill imponera med att han faktiskt kunde klappa händerna och göra armhävningar. Patetiska människa! Han måste vara farfar till terriern för han gör också sådana där jiiihuuu ljud när en annan håller på att självdö.
Vad mer? I morgon är det V-ås som gäller. Ska sjunga så att det står härliga till!
1 kommentar:
Det är tur att Du är en lugn varelse ;-))
Skicka en kommentar