Det slog mig...

Gick hem med en braig arbetskamrat idag och det slog mig när jag cyklade iväg att hon låter och tänker som jag gjorde för 4 år sedan. Jag vill fortfarande utveckla och jag blir än i dag irriterad på att det ska vara så tungt att ta sig framåt. Jag vill inte bli en bakåtsträvare eller någon som inte orkar bry sig. Funderar vidare och det är nog som så att jag kanske ser mönstret och systemet ur en annan synvinkel idag och att jag inte kan lägga ner energi på den frustration som uppstår. Jag måste ta in på de nya strategierna och jag får inte tappa det greppen nu. Jag har en tanke, jag kan inte sätta ord på den men den finns i kroppen och jag vet att det kommer att bli bra. Bara kamraten förstår det så att hon inte hamnar i bakvattnet och trampar fel... vilket jag vet är lätt att göra när man vet hur det faktiskt ska vara men tvingas in i ett system som inte fungerar. Det kommer att ta tid. Tålamod vännen!

Just nu är jag bara trött och jag måste planera om hela tiden. Däremot har jag insett att badkaret är bra för planering. Tror att svenskarbetet har fått sig en fortsättning. ;-)